Den 31 oktober sändes rosa bandet galan på TV från cirkus
i Stockholm. Jag hade fått 2 biljetter av cancerfonden eftersom de
uppmärksammat både insamling och min blogg. Snällt. Och vad trevligt med några
dagars ledighet i Stockholm på tu man hand. Efter galan skulle det bli
efterfest med samtliga inblandade. Klart att vi lantisar ska vara med och
mingla bland känt folk i Stockholm.
Vi laddade upp med middag och en öl på hotellet innan vi
gick från Östermalm ut till Djurgården. Det var kallt i luften. Det skulle bli
jättespännande att se hur en tv-inspelning går till. Vi fick bra platser. Min
sambo var inte riktigt nöjd eftersom vi fick byta platser till raderna längre
ner. ”Då kanske vi syns på tv.” Muttlade
han. Nåväl. Jag tittade mig omkring. Där satt folk som Elisabet Tarras Wahlberg,
Lill Babs, Jill Johnsson. Så drog sändningen igång. René Nyberg var
programledare. Så himla proffsig. Det sprakade igång med musik och reklam och
lite tokigheter. Sen kom reportagen om drabbade kvinnor. Å Herre Gud… Jag grät
mig igenom halva sändningen. En kvinna berättade om sina tankar om att kanske
inte få uppleva sina barns första skolavslutning. Ett annat reportage handlade
om en kvinna som inte klarade kampen. Man fick se hennes man och små barn besöka
hennes grav. Så fruktansvärt att se. Mitt där under sändningen så slog tanken
mig ”Fan folk DÖR ju av den här skiten”
Jag har inte tänkt på döden i samband med min sjukdom på väldigt länge. Alla
känslor som finns bubblade i mig som en tickande bomb. Hur kan det gå så här
illa?
En tanke som slog mig var att det var väldigt mycket
fokus på unga kvinnor och bröstcancer. Unga kvinnor i 30-35-årsåldern. Det ÄR
ju faktiskt vanligast att man är äldre när man får bröstcancer. Det är klart
att man blir berörd när det drabbar unga människor, men det är lika jobbigt att
gå igenom detta oavsett ålder. När Sonja Aldén sedan ställde sig på scen och
sjöng ”Du är allt” blev det ännu jobbigare. Just denna sjöng jag tillsammans med
min dotter när min lillebor Rikard gifte sig med sin Helena för 2 år sedan.
När galan var över så var vi helt slut båda två. Vilken
urladdning. Vi skippade efterfesten. Vem var på festhumör efter en sådan här
kväll. Det blev istället en promenad på Djurgården. Allvarliga samtal om hur vi
själva hade upplevt den mest kaotiska tiden under min sjukdomstid. Skönt att få prata. Vi stannade till på en pub.
Boe gick och hämtade öl. När han kom tillbaka och satte sig så sa han ”Du är verkligen min bästa vän”
 |
| Utanför Cirkus (min sambo är en usel fotograf :-) |
 |
| 47 miljoner kr kom in till cancerforskning |
 |
| Pustar ut efter galan. Vilken pärs! |
